april 21, 2011
Rädda Carolina är mycket stolta och glada över att ha tilldelats två mandat i årets kårval. Se resultatet i detalj här.
Vissa ommöbleringar skedd på kandidatlistan, och den ser just nu ut på följande vis. (Personrösternas antal samt post är angivet för varje kandidat):
1 Karolina Andersdotter Ledamot 23
2 * Fredrik Tobin Ledamot 10
3 Moa Ekbom Ersättare 10
4 Erik Zeitler Ersättare 6
5 * Lisa Hagelin – 4
6 Erik Lindersson – 2
* = uppflyttad pga personröster
Vi tackar för förtroendet!
april 21, 2011
Replik i Ergo av ÖB. Tydligen är inte ett kårparti en ”studentopinion”, allt är andras fel, och det verkar rådan vissa missförstånd om vad RC önskar (nej, vi anser inte att biblioteksfördelningen ska bero på ”rektors välvilja”):
”Ingen stark opinion för ökade öppettider”
Publicerad 2011-04-20 10:28
Överbibliotekarie Ulf Göransson bemöter den kritik som Rädda Carolina riktade mot universitetsbiblioteket i senaste Ergo.
Företrädare för kårpartiet Rädda Carolina skriver i senaste Ergo att universitetsbiblioteket är ”långt ifrån världsklass”. Universitetets mål- och strategidokument säger att dess bibliotek skall vara ”internationellt framstående”. Det har en något försiktigare klang men är alltså det mål vi strävar mot.
När jag i min replik till doktorandombudsmannen jämförde med endast svenska bibliotek, berodde det på att vi har en god nationell statistik att utgå från. Att göra liknande bedömningar av utländska förhållanden är mera komplicerat. Vi kommer dock under året att genomföra en jämförande utvärdering tillsammans med bibliotek inom ett av de internationella nätverk universitetet deltar i.
Jag är den förste att erkänna – och beklaga – att vi inte verkar i samma gynnsamma resursklimat som Harvard, Yale eller Stanford för att nämna några världsledande bibliotek. Att få våra medel ur en central pott med endast rektors välvilja som måttstock, som kårpartiet RC föreslår, vore kanske fördelaktigt. Men vårt universitet fungerar inte så. Även om den nya organisationen föreskriver ett samlat finansieringsbeslut i konsistoriet, behåller vetenskapsområdena ett starkt inflytande över penningtilldelningen.
Jag ser gärna en utveckling mot ökade öppettider, men ingen stark studentopinion har hittills krävt det. Här som i alla viktiga service-, förvärvs- och uppställningsfrågor gäller det att kårens representanter i våra nya samverkansorgan är aktiva och påtryckande. Biblioteket är starkt beroende av sina användares utvecklande synpunkter, framförda både i formella och informella sammanhang. Önskemålet om elektronisk leverans av artikelkopior är högst befogat. Det är inte biblioteket utan svensk upphovsrättslagstiftning som är hindret. Biblioteket verkade starkt i remissomgången för en sådan rättighet, men regering och riksdag gick på försiktighetslinjen och tillät inte detta för alla smidigaste sätt.
Jag kan av förklarliga skäl inte kommentera kårens partibildningar och valresultat. Att biblioteksfrågor förs fram och debatteras är jag däremot oförhindrad att uttrycka största glädje över.
Ulf Göranson
Överbibliotekarie
april 16, 2011
april 8, 2011
Rädda Carolina är ett av mycket få partier som tagit sig tid att svara på UTNs frågor. Även om svaret på mycket är att vi är ett enfrågeparti, så visar sig det dock att RC har de mest genomtänkta och långsiktiga idéerna:
”3a) Vad tror du är de största problemen för studenter som studerar teknik och naturvetenskap idag?
Det här svaret berör inte någon studentgrupp vid någon viss tidpunkt.
RCs enda fråga är biblioteksfrågan. Biblioteksfrågan gäller hela universitetet – inte bara studenter som studerar teknik och naturvetenskap. Biblioteken är alltid viktiga – inte bara idag. Det är biblioteken som förbinder nutid med dåtid – och framtid. Därför är det oroande att bibliotekens inköpsrutiner har brustit de senaste tjugo åren. Flera doktorander vittnar om att universitetsbiblioteket är komplett fram till c:a 1990. Forskningslitteratur som är äldre än så kan lånas direkt från universitetsbiblioteket. Men många böcker som är publicerade därefter finns inte i Uppsala, utan måste fjärrlånas eller köpas in, vilket stjäl värdefull forskningstid. I vissa fall har doktoranden själv fått köpa in litteraturen – för egna pengar! Det är ovärdigt Uppsala universitet att ha ett så dåligt universitetsbibliotek. Om detta fortsätter så kommer den historiska kontinuiteten att brista. Det vore oansvarigt av oss att inte uppmärksamma detta problem.
På Polacksbacken finns också ett exempel på biblioteksförfallet. Tidigare fanns ett bibliotek på Polacksbacken i hus 4, med gott om kurslitteratur, fördjupningslitteratur och tysta läsplatser. Det är lätt att se att Polacksbacken blev fattigare utan ett eget bibliotek.
Jag är inte benägen att jämföra biblioteksfrågan med områdesspecifika frågor. Då hamnar man i märkliga prioriteringsresonemang där t.ex. nya labsalar ska vägas mot bättre bokinköpsrutiner. Jag tycker inte att lab- och datorsalar, som förlorar sitt värde på 5 – 10 år, ska jämföras med bibliotek, som är tidlösa.”
april 7, 2011
Rädda Carolina kan utan tvivel anses såsom debattens vinnare, då man valde att fokusera på väsentligheter och bära hatt, och sålunda bibehålla värdighet. Ergos referat berättar:
”Frågan om kårens politiska vara eller icke-vara engagerade samtliga partier utom Rädda Carolina (RC). Karolina Andersdotter (RC) klargjorde att de enda frågor partiet är intresserat av är biblioteksfrågorna och lämnade fältet öppet för de övriga att debattera.”
Vid läsning av referatet i sin helhet slås man av hur torftigt det verkar, såväl debatten som återgivningen. Sålunda följer här en vettigare och mer relevant kommentar:
”Ergo skriver om kårvalsdebatten som ägde rum i onsdags. Dessvärre nämns bara RC i förbifarten: ”Frågan om kårens politiska vara eller icke-vara engagerade samtliga partier utom Rädda Carolina (RC). Karolina Andersdotter (RC) klargjorde att de enda frågor partiet är intresserat av är biblioteksfrågorna och lämnade fältet öppet för de övriga att debattera.” Det är lite tråkigt att frågan i sig inte får större utrymme – medan RC får frågor om rikspolitik och patriarkat får inget annat parti svara på frågan om hur biblioteksvåndomålet ska lösas. Tråkigt!
Inget nämndes heller om CS mycket konkreta fråga om en förändring av restaurangverksamheten på campus. Ljummen cola och kaffe till överpris för studenter berör inte många. Däremot var en stor fråga under debatten genus: genus-pm på juristutbildningen (och så säger de att RC är snävt nischade!) och krossande av glastaket i akademin (ett moln i byxor?). Jag påpekade att det inte spelar någon roll om latinisten är manlig eller kvinnlig – bägge lider lika mycket av att referenslitteraturen återfinns på olika biblioteksenheter. Det fick förstås inte partirepresentanterna att diskutera biblioteksfrågan, utan de återgick till genusproblematiken. Just detta understryker tydligt varför Rädda Carolina behövs i kårpolitiken, vem annars skulle bevaka studenters och doktoranders intresse för ett välfungerande universitetsbibliotek?”
april 3, 2011
Se den även i senaste Ergo.
Tack till Robin Iversen Rönnlund för formgivning!
april 3, 2011
Här följer den lovordade replik som Rädda Carolina fick in i senaste Ergo:
(Ergos ingress: För studenter och doktorander som haft möjlighet att arbeta vid väl fungerande bibliotek utomlands blir bristerna här i Uppsala uppenbara. Det skriver kårpartiet Rädda Carolina i en replik på överbibliotekarie Ulf Göranssons inlägg i förra numret av Ergo.)
Rädda Carolina ställer återigen upp i kårvalet, då problemen med Uppsala universitets bibliotek behöver belysas mer än någonsin.
I Ergo har nyligen debatten rasat het mellan doktorandombudsmannen och överbibliotekarien. DO skrev nämligen en krönika vari han hade mage att nämna att vissa brister kanske fanns, och smickrande nog påpeka det unika i ett kårparti som verkar för välskötta universitetsbibliotek, med kommentaren att detta borde vara en mycket stark signal om att studenterna är bekymrade. ÖB ställer oförstående till kritiken och upprepar, gång på gång, att Uppsalas universitetsbibliotek ”ligger på svensk toppnivå.”
Det blir sålunda mycket tydligt att han inte vågar sig på någon internationell jämförelse, då man där skulle stå sig ganska slätt. Öppettiderna, tillgängligheten, och fjärrlån (ta en så enkel sak som att ha möjligheten att få fjärrlånade artiklar skickade till sig elektroniskt) är exempel på områden där Uppsala ligger långt ifrån världsklass vad gäller bibliotek.
Universitetsbibliotekets styrning har nu förändrats i grunden. Detta avhjälper inte på något sätt det grundläggande problemet, att universitetsbiblioteket som forskningsbibliotek betraktat står sig allt sämre i jämförelse med internationella motsvarigheter. Med forskning avses här även den forskning som görs på grundutbildningsnivå, då en termin oftast inte räcker för att en student ska sätta sig in ämnet och komma sig för med att beställa saknad relevant litteratur, och i slutändan således producerar en sämre uppsats.
Grundutbildningen går redan på knä och fakulteter skrapar ihop slantar för att åstadkomma fyra timmars undervisning i veckan för heltidsstuderande. Man behöver inte vara den skarpaste kniven i lådan för att se att detta rimligen påverkar biblioteksmedlen. Vi menar därför att bibliotekets finansiering bör komma från universitetet centralt så att biblioteksanslagen inte blir skvalpposter som områdena kan dra ner på närhelst det uppstår finansiella problem i andra delar av verksamheten. Eftersatta bibliotek innebär sämre kvalitet i grundutbildningen.
Grundutbildningsstudenten som inte har något annat att jämföra med inser kanske först efter hand bibliotekens problem – den dåliga kvaliteten har tyvärr blivit en naturlig del av utbildningen. På mastersnivå blir detta ännu tydligare. För studenter och doktorander som haft möjlighet att arbeta vid väl fungerande bibliotek utomlands blir dock bristerna här i Uppsala uppenbara. Det behövs aktiva åtgärder för att förbättra tillgängligheten till böcker och tidskrifter och det behövs långsiktiga strategier för att bestånden skall växa på bästa sätt. Det behövs en lösning på problemen som uppstått för exempelvis språkämnena när viktig referenslitteratur kan finnas på ett bibliotek och textutgåvorna på ett annat. Och för att lösa dessa problem måste det till en insikt att universitetsbiblioteket idag på många sätt inte fungerar väl. Detta drabbar alla vid universitetet; studenter på alla nivåer, doktorander, lärare och forskare.
Rädda Carolina kämpar för att lyfta frågan om universitetsbibliotekens kvalitet, för att få till en konstruktiv diskussion, och för att även kunna bidra till förbättringar.
Rädda Carolina – för universitetsbibliotek i världsklass!
Rädda Carolina
Moa Ekbom
Karolina Andersdotter
Erik Zeitler
mars 24, 2011
Rädda Carolina presenterar stolt årets kandidatlista! Rösta på oss!
Följande personer står på vår valsedel:
1. Moa Ekbom, latinist
Det bästa med Carolina?
”Den fantastiska miljö som biblioteket alltjämt utgör, den vackra tidskriftsläsesalen och personalen!”
2. Karolina Andersdotter, nordist
Det bästa med Carolina?
”Det fina namnet.”
3. Erik Zeitler, doktorand
Det bästa med Carolina?
”Alla har tillgång till Carolinas samtliga samlingar. Det finns stora kulturella och demokratiska värden i denna öppenhet.”
4. Erik Lindersson, graecist
Det bästa med Carolina?
”Det bästa med Carolina är den stora mängden tysta läsplatser, som ju tyvärr blivit färre, och det enormt blandade klientelet.”
5. Fredrik Tobin, etruskolog
Det bästa med Carolina?
”De stora gamla bestånden och den snygga husfasaden.”
6. Lisa Hagelin, disputerad i latin
”Det bästa med Carolina tycker jag är att man får vara ifred där och att det erbjuder en (än så länge) välfungerande arbetsplats för forskare som inte har möjlighet att sitta och forska på sin respektive institution.”
mars 19, 2011
Debatten om Carolina rasar vidare i Ergo, med svar från ÖB och replik från Per Löwdin. Det är fint att ÖB tar sig tid att svara på detta. Vi noterar dock att ÖB fortsätter att låtsas att inte RC inte existerar, samt att han aldrig svarade på vår insändare inför förra kårvalet.
Överbibliotekarie Ulf Göransson känner inte igen beskrivningen av Carolina Rediviva i Per Löwdins spalt i senaste Ergo.
När jag läser doktorandombudsmannens senaste Ergospalt, undrar jag stillsamt i vilket århundrade Per Löwdin verkar. Han talar om Carolinas förmenta glansdagar som ett centralbibliotek för alla universitetets ämnen inom forskning och utbildning. Så har det aldrig sett ut, inte ens för hundra år sedan. Redan kring år 1900 växte det upp stora litteratursamlingar, särskilt i medicin och naturvetenskap, i anslutning till universitetsverksamhetens fysiska lokalisering. Successivt byggdes dessa biblioteksenheter vid institutionskomplexen ut för att ge ämnesspecifik fullservice, en utveckling som blev klar först i början av 2000-talet.
Genom verksamheten i Carolina Rediviva och ett tiotal andra enheter har universitetsbiblioteket numera det samlade ansvaret för universitetets vetenskapliga informationsförsörjning. Dess självständiga ställning direkt under rektor har varit oförändrad sedan grundandet 1620. Rektors senaste organisationsbeslut, som Löwdin skräckmålar i bjärta färger, utgör alltså i den delen ingen nyhet.
Biblioteket ska ge service och är därför beroende av goda kommunikationer med användande studenter och forskare. Att tillfredsställa deras mycket varierade behov är oförändrat bibliotekets främsta mål och syfte. Huvudfrågan är hur vi bäst analyserar behoven och vidareutvecklar vår service. 1999 års organisation utsattes med tiden för påfrestningar, vilket ledde till att rektor nu beslutat nya former. En viktig ingrediens är att skilja behovsdiskussionen med lärare och studenter från de ofta hårdföra ekonomiska överläggningarna om budget och resurstilldelning, där vetenskapsområdena fortsatt har ett stort inflytande. Det är i just finansieringsfrågorna bibliotekschefens roll förtydligats. Serviceförbättringar inom anslagna ramar är ett samlat ansvar för vår stora och professionella personal i dialog med användarna.
Löwdin påstår att informationsförsörjningen är bristfällig. Inga belägg presenteras. Förra året köptes böcker och tidskrifter för 45 miljoner kronor. Alla studenter och anställda har i dag via internet omedelbar tillgång till cirka 350 000 e-böcker och 30 000 tidskrifter vid sidan av möjligheten att låna bland våra 5,5 miljoner tryckalster. Samlingarna växer snabbt. Lånefrekvensen är stabil. Utnyttjandet av e-resurserna intensifieras och ligger på svensk toppnivå. Genom finansiärernas satsningar på ett stort förvärv kan vi med rätta hävda att Uppsala är det svenska lärosäte som har den bredaste tillgången till vetenskapligt material. Kulturarvssamlingarna är med råge oöverträffade.
Vakna upp, Per Löwdin, från en romantisk föreställning om ett Babelsbibliotek. Besök våra enheter och gärna Carolina Rediviva, upplivat av den nya gruppstudiesalen. Möt intensivt arbetande studenter i olika miljöer eller ta del av allt elektroniskt förmedlat på den egna hemdatorn. Välkommen in i verklighetens progressiva bibliotekslandskap.
Ulf Göranson
Överbibliotekarie
Per Löwdin svarar: Ulf Göransson menar att han är förskräckligt duktig och att informationsförsörjningen är exemplarisk. Man skulle kunna tro att han är Guds gåva till biblioteket. Inte vill jag missunna Ulf Göransson en smula självuppskattning.
Men fakta kvarstår. Göransson har anställt bokbål som inte setts i Sverige sedan Stockholms slott brann 1697. Klagomålen på brister i förvärven är legio. De som använder Carolina behandlas stundom som potentiellt kriminella. Katalogen kan göras längre.
1999 års organisation, vidtagen på Göranssons initiativ för att tydliggöra Göranssons ”ledarskap”, fick en utomordentligt kritisk utvärdering som ignorerades ty den passade inte Göranssons upphöjda ställning.
Nu har det omorganiserats än en gång. Göransson blir envåldshärskare. Biblioteksstyrelsen och biblioteksnämnderna är reducerade till rådgivande organ, vilkas ”råd” Göransson kan ta, eller ignorera, efter eget kynne. Barockt!
Undertecknad har ägnat mycket tid på Carolina, innan Göransson avlövade biblioteket arbetade jag dagligen i den fina forskningsmiljö som erbjöds när Thomas Tottie var överbibliotekarie. Sedan Göransson körde biblioteket i botten har jag och många med mig flytt Carolina.
februari 10, 2011
En lysande krönika i senaste Ergo belyser problemen med Carolina, uppmärksammar förfallet, och hyllar RC:
”Carolina var fram till för 15 år sedan ett av Nordeuropas främsta forskningsbibliotek som i ambitionsnivå kunde jämföras med Oxfords legendariska Bodleian. Carolina hade en suverän tidskriftsamling, i princip varenda avhandling fanns tillgänglig, och det vetenskapliga arbete som inte fanns i magasinen togs hem på fjärrlån. Carolina var ett ställe där man kunde följa forskningsfronten inom i stort sett vilket ämne som helst.
Sedan dess har det gått utför. När den nye överbibliotekarien, Ulf Göransson, tillträdde 1996 initierade han en stor organisationsförändring för att erhålla en ”klarare ledningsstruktur”. Således decentraliserades Carolina 1999. Starka centrifugala krafter släpptes lös när en stor del av den dåvarande biblioteksnämndens uppgifter fördes över till tre nya biblioteksnämnder knutna till fakulteterna. Snart var en huggsexa igång mellan fakulteterna. Stundvis framstod det som om fakulteterna spelade Svarte Petter om Carolina.
När den nya ordningen utvärderades och det framkom att biblioteksstyrelsen inte längre förmådde ta ett rimligt samlat ansvar för biblioteksfunktionerna ignorerades utvärderingen. Varken överbibliotekarien eller den dåvarande rektorn förmådde tillgodogöra sig kritiken. Därefter har förfallet fortsatt. Med höjdpunkter såsom bokbål på 7,5 kilometer böcker, inloggningsrutiner som vore bibliotekets användare misstänkt kriminella, och ovälkomna förslag om avhandlingstrycket.
Förfallet har varit så påtagligt, att det numer finns ett särskilt kårparti, Rädda Carolina, ett förhållande som måste betraktas som helt unikt. Partiets program består i korthet av att Carolina ska förbättra inköpsrutinerna (dessa har förfallit), vara en god studie- och forskningsmiljö, och att biblioteken ska styras ”ansvarsfullt” och ha central finansiering. Kort sagt, att Carolina ska vara ett välskött universitetsbibliotek.
Man kan tycka, att det faktum att studenter och doktorander gör sig omaket att bilda ett parti för att rädda Carolina och dessutom lyckas bli valda till kårfullmäktige skulle vara en mycket stark signal till universitetsstyrelsen, rektor och vicerektorerna, om att något är fundamentalt fel. Att det är läge att fråga sig vad som är fel.
Dessvärre har inte signalen gått fram. Härförleden togs beslut om en ny biblioteksorganisation, som tar bort alla nämnder och styrelser. Från den 1 januari i år är Carolina i praktiken en ”enrådighetsmyndighet”. Överbibliotekarien allena är ansvarig för verksamheten.
Överbibliotekarien förutsätts ha närmast allsmäktiga, för att inte säga gudomliga, krafter. De kollegiala organ i vilka fakulteter, studenter och doktorander gemensamt styrt biblioteket avskaffas till förmån för en en-mans-show. Den kritik som framförts i en rad remissyttranden ignoreras.
Biblioteksstyrelsen ersätts av ett biblioteksråd, som ”avses vara ett referensorgan för överbibliotekarien i kvalitets- och utvecklingsfrågor.” Kort sagt, i fortsättningen är det överbibliotekarien som ensam bestämmer på Carolina istället för biblioteksstyrelsen. Överbibliotekarien är i fortsättningen ”direkt underställd rektor”. Dessutom ska han utse representanter för universitetsbiblioteket i universitetets organ.
Det är anmärkningsvärt att man utan närmare reflektion eller motivering avskaffar det kollegiala beslutsfattandet till förmån för ett extremt toppstyre. Ännu märkligare är att man fortsätter att leka affär, med en komplicerad anslagsgång, en rundgång, i vilken “vetenskapsområdena” ger biblioteket ”uppdrag”.
Carolina är vanskött. Den vetenskapliga informationsförsörjningen har länge fått stå tillbaka för ogenomtänkta organisationsförändringar. Den nu införda ordningen kommer med största sannolikhet att skärpa problemen. Despoti är inte nödvändigtvis upplyst.
Förvisso har den tekniska utvecklingen varit revolutionerade. Bibliotekens förutsättningar förändras radikalt. Alltmer information finns, skapas, och sprids via elektroniska media. De flesta skrivande människor har gått över till att skriva på dator. En motsvarande utveckling har inletts inom bildskärmsområdet. På längre sikt blir kanske biblioteken helt virtuella. Men det är långt dit, och det är ingen ursäkt att köra Carolina i botten.
Per Löwdin”
